Blogginlägg D – Kampanjjournalistik

”Kampanjjournalistik innebär alltså nästan alltid att man argumenterar för det till synes självklara.” Citatet är hämtat från Göteborgsjournalisten Kenth Andreassons krönika.

Vad är det synes självklara? Det är frågan jag ställt mig denna vecka.

Världen är oftast inte så enkel som den beskrivs. Det vet vi. Oftast är sammanhangen mycket svårare och mer komplicerade än vad vi kan läsa i tidningen, men för att vi som läsare ska förstå beskrivs en dikotomi. Svart ställs mot vitt, vilket förenklar vår världsbild. Kanske är det detta som framkallar det synes självklara?

Journalistikforskningen har också visat att det synes självklara framkallas just för att det finns i tidningen. Vi läser artiklar med åsikter och värderingar. Eftersom vi läser om dessa åsikter i just tidningen tror vi att dessa är vanligt förekommande. Vi tror att andra tycker och tänker som åsikterna i tidningen. Och vi vill ju vara som alla andra – därför anpassar vi oss och tänker likadant. Det synes självklara är fött.

Vart skulle dessa små resonemang innebära kring frågan om kampanjjournalistik? Jo, jag tror att det kan innebära att vi ibland skapar en opinion där vi förenklar resonemang och osynliggör faktorer. Detta är inte bra för det demokratiska meningsutbytet.

Tyvärr lyckas jag inte hitta originalkällan, men en god vän till familjen, tillika rektor på en högstadieskola, berättade för mig om en kartläggning. Det gällde Folkpartiets beskrivning av skolan - det måste bli tuffare tag för eleverna är så slappa och oförskämda i klassrummet. Enligt denna kartläggning så började allt med kampanjjournalistik i den oberoende(!) tidningen Dagens Nyheter. Tidningen publicerade länge en mängd artiklar som beskrev elevers dåliga uppförande, allt hade blivit slappare och slöare. Det var denna, till synes planerade, beskrivning som Björklund och de andra började bygga sina argument kring – att det nu måste bli tuffare tag.

Gustav Fridolin kom nyligen ut med en bok - Blåsta : nedskärningsåren som formade en generation. Fridolin håller med om att skolan blivit sämre, men det beror inte på att eleverna blivit slöare. Tuffare tag är inte lösningen, det är enbart en kortsiktig desperation. Det beror istället på den dåliga hanteringen av finanskrisen på 90-talet, där man sparade in stora summor genom att dra ner på skolan och säga upp lärare. Effekterna visar sig nu. Det är detta vi måsta lyfta fram menar Fridolin. Resurser i skolan är en förutsättning för framtiden. Att debatten kommit att handla om att ungdomar har keps på sig inomhus är befängt, och kanske en effekt av klassisk kampanjjournalistik?