”Kampanjjournalistik innebär alltså nästan alltid att man argumenterar för det till synes självklara.” Citatet är hämtat från Göteborgsjournalisten Kenth Andreassons krönika.
Vad är det synes självklara? Det är frågan jag ställt mig denna vecka.
Världen är oftast inte så enkel som den beskrivs. Det vet vi. Oftast är sammanhangen mycket svårare och mer komplicerade än vad vi kan läsa i tidningen, men för att vi som läsare ska förstå beskrivs en dikotomi. Svart ställs mot vitt, vilket förenklar vår världsbild. Kanske är det detta som framkallar det synes självklara?
Journalistikforskningen har också visat att det synes självklara framkallas just för att det finns i tidningen. Vi läser artiklar med åsikter och värderingar. Eftersom vi läser om dessa åsikter i just tidningen tror vi att dessa är vanligt förekommande. Vi tror att andra tycker och tänker som åsikterna i tidningen. Och vi vill ju vara som alla andra – därför anpassar vi oss och tänker likadant. Det synes självklara är fött.
Vart skulle dessa små resonemang innebära kring frågan om kampanjjournalistik? Jo, jag tror att det kan innebära att vi ibland skapar en opinion där vi förenklar resonemang och osynliggör faktorer. Detta är inte bra för det demokratiska meningsutbytet.
Tyvärr lyckas jag inte hitta originalkällan, men en god vän till familjen, tillika rektor på en högstadieskola, berättade för mig om en kartläggning. Det gällde Folkpartiets beskrivning av skolan - det måste bli tuffare tag för eleverna är så slappa och oförskämda i klassrummet. Enligt denna kartläggning så började allt med kampanjjournalistik i den oberoende(!) tidningen Dagens Nyheter. Tidningen publicerade länge en mängd artiklar som beskrev elevers dåliga uppförande, allt hade blivit slappare och slöare. Det var denna, till synes planerade, beskrivning som Björklund och de andra började bygga sina argument kring – att det nu måste bli tuffare tag.
Gustav Fridolin kom nyligen ut med en bok - Blåsta : nedskärningsåren som formade en generation. Fridolin håller med om att skolan blivit sämre, men det beror inte på att eleverna blivit slöare. Tuffare tag är inte lösningen, det är enbart en kortsiktig desperation. Det beror istället på den dåliga hanteringen av finanskrisen på 90-talet, där man sparade in stora summor genom att dra ner på skolan och säga upp lärare. Effekterna visar sig nu. Det är detta vi måsta lyfta fram menar Fridolin. Resurser i skolan är en förutsättning för framtiden. Att debatten kommit att handla om att ungdomar har keps på sig inomhus är befängt, och kanske en effekt av klassisk kampanjjournalistik?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Vad är det synes självklara? Det är frågan jag ställt mig denna vecka."
SvaraRaderaHåller med dig till fullo!
"Det beror istället på den dåliga hanteringen av finanskrisen på 90-talet,
där man sparade in stora summor genom att dra ner på skolan och säga upp lärare."
Fram till ditt kommatecken har du en HÖGST subjektiv åsikt, dålig relativt vad?, vad var alternativen?
(Många ekonomer säger att staten gjorde vad den kunde även om man kanske skulle devalverat lite tidigare.)
Efter kommatecken har du en objektiv ståndpunkt, man kan MÄTA om summor sparades och om lärare verkligen sades upp.
Hej Niklas!
SvaraRaderaJag är inte av exakt samma åsikt som dig, men jag respekterar din och tycker att du lägger fram den på ett klart och tydligt sätt.
Jag ser all problematik med kampanjjournalistiken som du ser, men finns det verkligen inga fall där den har hjälpt istället för stjälpt? I och med att media är det allra viktigaste verktyg vi har för att sprida information så kan jag inte riktigt se någon annan väg att redovisa för situationer som till exempel Dawit Isaak. I just detta fall känns faktiskt ståndpunkten till synes självklar.
Men som med allting annat så finns inte bara svart eller vitt. Frågan är bara hur man hanterar en gråskala?
MVH Linda Carlén-Hallström
Du lyfter fram det som jag tycker är det mest problematiska med kampanjjournalistiken - formandet av en världsbild där somliga förtjänar uppmärksamhet och andra får skylla sig själva.
SvaraRaderaFörespråkarna för en konsekvensneutral journalistik är ju inne på det spår du avslutar ditt inlägg med : Man kan aldrig veta vad resultatet av en publicering blir, därför är det förkastligt att publicera med en viss avsikt. Oavsett om det handlar om att hjälpa eller stjälpa.
"Om ni publicerar uppgifter om att mitt företag går dåligt så kommer kunder och leverantörer att dra öronen åt sig - och då blir följden att jag måste avskeda 20 av mina 100 anställda", säger den kronofogdeförföljde företagaren till journalisten. "Vill du och din tidning vara medskyldig till att ställa 20 personer utan jobb?"
Kanske sant ...
Å andra sidan kan utebliven rapportering innebära att ännu fler underleverantörer fortsätter förse företaget med varor - och när konkursen är ett faktum blir inte bara sasmtliga 100 anställda på företaget arbetslösa - utan också ett stort antal anställda hos underleverantörerna...
Ett skolboksexempel på argumentation för att journalister ska avhålla sig för att publicera eller låta bli att publicera av godhjärtade anledningar.
/Mia
Hej Niklas! Jag håller med dig fullständigt. Kvällspressens kampanjjournalistik har en tendens att förenkla problematiken kring det den rapporterar om, till slut finns bara sagan kvar. Den onde mot den gode. Man mjölkar också kampanjerna i oändlighet vilket leder till att man i slutändan tröttar ut många läsare i så hög utsträckning att de slutar att läsa.
SvaraRaderaHej Niklas!
SvaraRaderaVisst blir mycket normer och självklarheter fastställda av media. Som du skriver, vi vill ju inte sticka ut. Det finns en uppenbar risk med kampanjjournalistik, men jag kan tycka att den ibland fyller goda syften. T.ex när det handlar om mänskliga rättighete, dvs har "goda" ändamål.
Hej,
SvaraRaderavad intressant att Folkpartiet påverkats och använt sig av Dagens Nyheters, artikelserie. Det är säkert effektfullt.
Det är ganska skrämmande när man tänker på hur mycket av ens bild av världen som kommer från andra håll än från sig själv, och hur man inte reflekterar över detta.
Om alla medier sadlade om totalt i en fråga, det skulle kunna vara i sin inställning till någon banal sak, hur lång tid skulle det ta innan hela svenska folket "hängde på"? Några veckor?
Att pressen förenklar i sin kampanjjournalistik är ett viktigt argument för att man borde ha en försiktig inställning till den här typen av journalistik.
/Linnea
Jag håller med dig till viss del. Kampanjjournalistik kan vara väldigt farligt om det används på fel sätt, som det kanske gjorts här. Men då tycker jag istället att det gränsar till propaganda, och att ren kampanjsournlistik fortfarande är okej.
SvaraRadera