Digitaliseringen är en spännande teknikutveckling som i nuläget bara står i startgroparna. Vårt sätt att utbyta och ta emot information har dock redan börjat ta sig andra former. Det bloggas, twittras och facebookas. Denna vecka har jag funderat kring journalistikens roll i denna förändring, och hur spänningsfältet mellan traditionella medier och nya sociala medier ser ut.
Det talas ofta om att journalistiken kommer att förändras i och med denna teknikutveckling. Jag håller med. Tidigare på bloggen har jag tex. resonerat kring de etiska gränsernas problematik i takt med ny teknik. Andra frågor gäller huruvida den opartiskhet och objektivitet som journalistiken ska sträva efter kommer att suddas ut. I detta blogginlägg vill jag dock fokusera på en annan sida, som förmodligen inte kommer att förändras utan som snarare kommer att bli ännu viktigare i denna ökande informationsspridning.
Till min hjälp tar jag boken The Elements of Journalism. Där resoneras det om vad god journalistik egentligen är. Huvudsyftet, tycker författarna, är att ge medborgarna den information de behöver för att vara självförsörjande i en demokrati. Det som sägs ska vara sant. Detta har tillsynes inte förändrats så länge journalistiken har funnits. Dock, menar författarna att det i dag inte längre är så lätt att säga vad journalistik är, nu när nya medier visar sig. Boken skrevs 2001, och sen dess har bloggar, twitter, forum som Flashback osv. gjort entré. Det är kanske ännu svårare i dag, 2009.
Författarna lägger dock stor vikt vid informationsutbyte. Jag hävdar, vilket också kan vara en fråga om översättning, att det finns ytterligare en dimension, nämligen kunskap. En distinktion bör göras:
Information brukar vi kalla det som är ren fakta. Det som är svar på någonting. Information finns det tex. på wiki, på facebook, twitter, på bloggar, forum osv.
Kunskap är någonting mer än information. Det handlar inte om att veta någonting enskilt, utan om att förstå någonting större. Resonemang syftar till förståelse.
En viktig filosofisk fråga i denna digitaliseringens tid är: Ökar kunskapen i takt med att informationen ökar?
Frågan är så stor att det snurrar i mitt huvud. Jag vet verkligen inte. En del menar dock att det faktiskt inte är så att kunskapen inte blir större, utan att den snarare minskar. Vi vet mer om lösryckta saker, men vår förståelse för världen och dess komplexa skeenden minskar.
Kanske är det här som journalistiken har sin framtid. Att inte längre förse människor med enkel information utan istället förklara. Förklara mer komplexa skeenden. För att vara självförsörjande i ett demokratiskt meningsutbyte, som författarna till boken menar att vi ska, är det ju detta vi behöver - det är detta som är det ”nya sanna”. Kanalen för kunskap och förklaring, tror jag, kommer inte att vara vare sig twitter, wikipedia eller andra sociala medier. Det kommer heller inte att göras av vanliga medborgare. Snarare kommer dessa komplexa skeenden fortsättas förklaras av journalister. Men i tidningsform eller digitalt? Vad tror ni?
