Dagens medievärd är under förändring. De nya webbaserade medierna som webbtidningar och bloggar tar en allt större plats. Samtidigt spås de gamla papperstidningarna försvinna i framtiden – den nya målgruppen kommer istället att ta del av informationen på Internet. Vad händer med de pressetiska yrkesreglerna i denna utveckling? På tidningsredaktioner övervägs idag publicistiska val noggrant. Det kan gälla den personliga integriteten, saklighet och relevans för nyheten.

Ett uppmärksammat fall var nyheten om en 26-årig homosexuell man som mördades i Malmö före jul. Kort därefter greps två misstänkta och en av dem visade sig ha en blogg om religion och moralfrågor. Här gjorde tidningarna olika bedömningar kring vad som ansågs relevant, och hur mycket om de misstänktas bakgrund som skulle publiceras.

I programmet Medierna i P1 diskuterades dessa olika överväganden. Aftonbladets chefredaktör Jan Helin deltog, och resonerade kring svårigheterna som uppkommer i och med nya medier. I dag kan vem som helst få tag i personernas bakgrund på Internet, så varför kan inte tidningen publicera dessa uppgifter?

Ja, detta är sannerligen inte lätt. Vad som inte framkommer i programmet är att Aftonbladet i dag har två ansvariga utgivare; en för den traditionella papperstidningen, och en för aftonbladet.se. Jag tolkar detta som att Aftonbladet gjort valet att webbtidningen och papperstidningen är olika slags medier som kräver olika publicistiska val.

I Medierna påstås Aftonbladet varit den tidning som publicerat mest fakta om de misstänktas bakgrund. Förmodligen åsyftas papperstidningen. Läser man nätupplagan ges man en annan version.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4187511.ab

Här utelämnas fakta kring att en av de misstänkta har en blogg med fundamentalt religiösa åsikter. Detta stämmer överens med det jag hört sedan tidigare – att aftonbladet.se är mer sparsmakad än sin storebror papperstidningen. Varför är det så?

Kanske är det så att webbtidningar idag inte känner sig tvingade att publicera en viss typ av information på samma sätt som de gamla papperstidningarna. För webbtidningarna finns ju denna information, som kan skada de inblandade, endast ett par klick bort. I känsliga pressetiska frågor blir det därför lättare att avstå.

De traditionella papperstidningarna fungerar dock på ett annat sätt. Här gäller det att få så många läsare som möjligt, vilket utgör både försäljnings- och reklamintäkter, alltså tidningens ekonomiska grund. Man måste göra nyheterna sensationella. För en kvällstidning kan det därför kännas lockande att ta med spekulerande uppgifter, särskilt eftersom de redan finns på nätet i olika källor. Detta gör de pressetiska övervägningarna svårare.

Fortsätter man resonemanget på denna linje går det att påstå att det i framtiden kommer att bli lättare för tidningarna att göra pressetiska överväganden. Då kommer tidningarna liksom känslig information finnas på samma kanal – webben – vilket gör att tidningarna inte tvingas publicera något annat än det relevanta. Kanske kommer pressetiken i framtiden istället att diskuteras i andra former. Ett nyligen uppseendeväckande fall var när PirateBay publicerade förundersökningen i Arbåga-målet. Offentlighetsprincipen gäller, men är det pressetiskt korrekt?